....ja, låt det va som i en film
Om jag skulle öppna mitt hjärta för dig,
lära dig känna mig,
skulle du stanna, eller skulle du gå?
Jag oroar mig för de minsta saker,
Jag oroar mig för de minsta saker,
saker utan betydelse,
men som ändå betyder mer än något annat.
Jag är rädd men samtidigt otroligt lugn.
Jag är rädd men samtidigt otroligt lugn.
Vilse.
Vilse.
I en värld med tysta skrik och blinda tårar.
Med monster som har ögonen i händerna och med mardrömmer som man vaknar av.
Vilse.
I en värld där inget är rätt och vägen försvinner framför mina fötter.
Med bilder från det förflutna som jagar och med kalla fötter man försöker värma under täcket.
Vilse.
I en värld där ingen ser och man känner sig så jävla påtaglig.
Ibland undrar jag
Vad är det som pågår där uppe?
Det känns som du lämnat min sida.
Känner mig ensam.
Är det för att jag är stark nu?
Är jag det? Är jag stark?
Klarar jag mig själv nu?
Känner mig svagare än någonsin.
Men om du tror att jag är stark,
så ska jag tro på dig.
Idag är inte imorgon, men igår är idags förflutna
JA! Äntligen fredag imorn! Alldeles för lång tid sedan det var fredag - JAG VILL HA LOV! Är trött på skolan nu, trött på allting...
Jag kan höra din röst i mina öron.
Känna dina läppar mot mina.
Känna din lukt i mina kläder.
Jag kan minnas ditt skratt,
se dig le, känna dina händer mot min hud.
Men nu är det för sent.
Din röst hör jag inte längre,
jag känner inte dina läppar mot mina
och din lukt finns inte kvar i mina kläder.
Jag minns inte ditt skratt.
Ditt leende har försvunnit från min näthinna
och dina beröringar är endast förträngda minnen.
The man who can't be moved
Nej, det är inte okej.
Ingenting är okej,
ändå har jag känslan
av att allt är okej.
Förstår ingenting.
Absolut ingenting.
Men ärligt, när var
senaste gången jag
gjorde det?
Förstå att ni inte förstår
Ni fattar inte.
Ni fattar bara inte.
För det finns ingen som jag.
Det finns ingen som är som jag,
eller lider av det jag lider av,
eller känner på samma sätt som jag.
Så sluta säg att det är enkelt,
att det går om du vill,
att du kan bli bättre.
För ni fattar inte.
Ni fattar bara inte.
-
Återfall.
Faller åter.
Går tillbaka.
Andas ut.
Andas in.
J a g
k o m m e r
i n t e
ö v e r l e v a .
Vill inte.
Orkar inte.
Kan inte.
Det
som
en
gång
var
det
är
tillbaka
på
samma
ställe,
långt
där
inne
och
jag
kommer
inte
överleva
denna
gång
En liten dikt
Jag faller från en klarblå himmel
och landar på den hårda asfalten
När jag öppnar ögonen är
gräset blått och himlen grön
och jag tror att det är någon
som spelar mig ett spratt
för det är lika osannolikt
som att det skulle bli
du & jag
Men just nu trivs jag i
att vara i en värld där
gräset är blått och himlen grön
för vännen, jag har gått vidare
utan dig
©isabellhauer
och landar på den hårda asfalten
När jag öppnar ögonen är
gräset blått och himlen grön
och jag tror att det är någon
som spelar mig ett spratt
för det är lika osannolikt
som att det skulle bli
du & jag
Men just nu trivs jag i
att vara i en värld där
gräset är blått och himlen grön
för vännen, jag har gått vidare
utan dig
©isabellhauer
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gråtit pga av dig
Tvåtusenelva kunde inte börja sämre.
Om jag inte hatat dig förut så gör jag det nu
Allt som har hänt, allt som jag fått utstå,
det höll på att läka
Jag började bli hel, började fungera och började känna igen
Men du, du med dina ord, dina sätt och dina ögon
Du med dina fingrar längs min panna, och din mun vid min hals
Du med dina bortförklaringar, ditt skratt, ditt allt
Du var bara tvungen att göra sådär
Riva mina murar, spränga min berg och
visa att du fortfarande har nyckeln till mitt hjärta
Var det nödvändigt, vännen?
Jag försöker ju överleva utan dig,
även om du hela tiden skapar orkaner i mitt inre
Och tro mig, jag vet att du inte är värd någonting,
men inte hjälper det
Du är alltid där du inte ska vara,
du är alltid där och förstör,
och ändå kan jag inte sluta tycka om det
Jag önskar jag kunde tappa minnet och sluta känna
Det började med tårar och fortsätter med tårar.
Och jag kan undra om du läser det här och vet att det handlar om dig.
Om jag inte hatat dig förut så gör jag det nu
Allt som har hänt, allt som jag fått utstå,
det höll på att läka
Jag började bli hel, började fungera och började känna igen
Men du, du med dina ord, dina sätt och dina ögon
Du med dina fingrar längs min panna, och din mun vid min hals
Du med dina bortförklaringar, ditt skratt, ditt allt
Du var bara tvungen att göra sådär
Riva mina murar, spränga min berg och
visa att du fortfarande har nyckeln till mitt hjärta
Var det nödvändigt, vännen?
Jag försöker ju överleva utan dig,
även om du hela tiden skapar orkaner i mitt inre
Och tro mig, jag vet att du inte är värd någonting,
men inte hjälper det
Du är alltid där du inte ska vara,
du är alltid där och förstör,
och ändå kan jag inte sluta tycka om det
Jag önskar jag kunde tappa minnet och sluta känna
Eeeeeeat
Jag brukade gilla att äta
Tills jag slutade tycka om det....
Det är inte logiken som gör det svårt,
det är du
Jag?
Ja, du
Men det är ju du som vill
Nej det är du
Nej, det är VI,
vi är ju samma person
