Vilken oerhört positiv dag.

Jag undrar om det där kunde ha varit jag, om det kommer bli jag eller kanske någon av mina vänner. Vill inte se men samtidigt så ringer klockan där bak i huvudet: ÄT! Och jag äter, mestadels med nöje och njutning. Men ibland tar det ju emot: "ät inte mer nu". Men gud vad jag vill äta ändå, jag vill slå alla röster i kras, riva deras stämband itu, kämpa mot allting dåligt. Oftast så går det, kanske inte alltid, men oftast. Och så funderar jag, "Jag vill inte få någon ätstörning, bara gå ner i vikt lite" och så funderar jag ännu mer och tänker att det är säkert så det börjar för många. Man vill bara känna att man är duger, är snygg nog, man vill ha blickar efter sig, avundsjuka sådana osv. Jag funderar på vad som hände med mig, jag som brukade känna mig så snygg, ha så snygg kropp, var så söt. VAD FAN HÄNDE? Hur kunde det helt plötsligt vara jag som bara ville få lite slimmare kropp. Jag ältar i mitt huvud hela tiden. Jag tänker på den där gången när jag stod med en kniv min mage och var beredd att dö, men ångra mig i sista stund. Jag tänker på alla ångestattacker. Är det som det handlar om? Mitt smått självdestruktiva beteende som ligger bakom det? Kanske. Kanske är det alla pikar som får mig att önska att jag var vem som helst utom jag själv? "Men lägg av, jag bryr mig inte" (har jag verkligen för stora lår?) "Men lägg av, jag bryr mig inte" (kanske har jag för stor rumpa) "Men lägg av, jag bryr mig inte" (jo, han har rätt, magen börjar bli för stor) Jag slutade försvara mig med dom orden, för till slut håller man med, man tycker också så. Oavsett hur mycket man vill tycka om sig själv, vara nöjd med sig själv så går det inte. Det går bara inte. Nu håller jag mest tyst och håller gråten inne när jag får höra. Det är enklast så..... Kanske berodde det hela på pojken som jag hängde upp hela min tillvaro på, som fick mig ur balans och som skapade orkaner inuti mig, han som jag pratade om non-stop hur länge som helst. Kanske är det "hans fel", att jag inte kände att jag dög. Två gånger förtjänar man väl inte att bli sårad? Det var nog undermedvetet alltihop, det där med att man inte dög. Så kanske var det då som man börja tänka som mest på det, det andra låg bara till grund. Det stämmer in tidsmässigt.

Fånigt. Det är vad det är, men det spelar ju ingen roll för ingen får veta. Det är så det funkar, man berättar inte om fåniga saker, för då skäms man, så är det bara. Så därför tänker jag inte säga vad som är fånigt, men fånigt är det i alla fall, det är en sak som är säker. Lite gulligt också kanske, men mest fånigt och lite....patetiskt, hålla på sådär. Haha, oj, fånigt är det i alla fall.

Är hemma hos mormor, har varit det sen igår, kommer hem imorn. Nu ska vi snart iväg och fira en av mina morbröders sambos, hoppas det inte blev fel nu...haha.
Har absolut inget intressant att skriva, kanske får det snart. Kanske inte..

Jag gillar franska filmer, dom är alltid lite konstiga tycker jag. Man förstår dom inte alltid, och dom är inte "hollywoodiserade" som man brukar säga. Fast ibland blir det lite mycket med franska filmer kan man tycka, dom är lite för konstiga... Men det jag vill komma fram till är att man borde se "Love me if you dare" tror jag den heter, det är fransk, typiskt konstig film.

Yes! Äntligen funkar Voddler igen! Avinstallerade det och installerade det igen, grymt!

Jag kör som en Gud

Var hos Rebecca igår som fyllt 18 i veckan. Det var mycket trevligt och mysigt. Åkte hem vid halv tolv dock, kände mig inte speciellt kry. 

Idag såg man en film, G.I Joe - Rise of The Cobra, för jag läste att Joseph Gordon-Levitt ska vara med men, men i typ hela filmen så ser man honom i typ fem scener, tror jag - innan jag inser att han spelar denna kille:



Vem kunde gissa det? Min snygging var ful och ond, blä....

Vaknade nyss och ja tror bestämt att en av mina halsmandlar jävlas. Inte kul någonstans och som grädde på moset ska jag ju på 18-års fest ikväll och då kan man inte ha ont i halsmandlarna...

Sådär, bloggen uppe igen. Med ny design, vi får väl se hur länge jag står ut med denna haha.