Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gråtit pga av dig

Tvåtusenelva kunde inte börja sämre.
Det började med tårar och fortsätter med tårar.
Och jag kan undra om du läser det här och vet att det handlar om dig.


Om jag inte hatat dig förut så gör jag det nu
Allt som har hänt, allt som jag fått utstå,
det höll på att läka
Jag började bli hel, började fungera och började känna igen
Men du, du med dina ord, dina sätt och dina ögon
Du med dina fingrar längs min panna, och din mun vid min hals
Du med dina bortförklaringar, ditt skratt, ditt allt
Du var bara tvungen att göra sådär
Riva mina murar, spränga min berg och
visa att du fortfarande har nyckeln till mitt hjärta
Var det nödvändigt, vännen?
Jag försöker ju överleva utan dig,
även om du hela tiden skapar orkaner i mitt inre
Och tro mig, jag vet att du inte är värd någonting,
men inte hjälper det
Du är alltid där du inte ska vara,
du är alltid där och förstör,
och ändå kan jag inte sluta tycka om det
Jag önskar jag kunde tappa minnet och sluta känna


Kommentarer

KOMMENTERA INTE SKIT, TACK!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0