Jag har i alla fall kommit över dig nu. Det var verkligen som det där ljuset som gick upp för mig. Helt plötsligt insåg jag det, och det var så otroligt skönt, så befriande men framförallt lättnad fyllde mig. Visst kommer det komma stunder när jag kanske saknar den där destruktiva tiden, kanske gråter man en skvätt. Men just nu är det bara nu som räknas!

Här en bild på mig, haha vet att jag sa att jag ville vara anonym men då var jag bara så otroligt deppig att jag bara ville gräva min egen grav, haha. Nu är jag glad och ljuset inom mig har tänts igen.

Konstigt vad en person man tycker om kan göra mot en, mot ens liv och framförallt sitt sätt att vara, helt sjukt eller hur?