Jag brukar säga att jag är kristen. Jag tror på Gud, men kanske inte som en Gubbe som sitter bland molnen. Nej jag tror Gud är vårat samvete och vårat undermedvetna, men samtidigt tror jag det är något existensiellt (stavning?). Jag tror på att det var Big Bang som skapade jorden, men vem skapade Big Bang? ;)

Wow. Ett ögonblick.... Hm... Det finns flera ögonblick jag aldrig kommer glömma. Första gången jag träffa d i g eller när jag såg Tokio Hotel för lite mer än ett år sedan i Globen eller när jag skämde ut mig totalt för en person. Det är nog tre saker jag aldrig kommer glömma. Tre ögonblick som har förändrat mig på små och stora sett. Nu finns det platser i världen som alltid kommer påminna mig om dessa ögonblick och det finns ord, fraser, ljud osv. som också kommer påminna mig om det. Men jag ångrar inget utav dessa ögonblick.

Idag råkade jag sova till 14.30. Välbehövligt i för sig. Sedan dess har jag tittat på film och på serier på tvn. Annars har jag inte gjort ett piss

Nu har jag ätit och sitter helt proppmätt i sängen och bara eeeeeeeeeeeerror.

Allting som man gör för någon annan. Allt mellan att hålla upp dörren för någon man inte känner till att älska någon villkorslöst.

Hm, till lunch åt jag köttfärsbiffar med ris och rödvinssås. När jag kom hem proppa jag i mig en chokladkaka och massa cola och till middag åt jag pariserschnitzel (som schnitzel fast utan ströbröd) med stekt potatis. Nu ska jag äta Sandra, som Hannibal

Jag har en mamma och en pappa, dessa heter Anita och Rudolf. De är fortfarande gifta och har varit i 30 år iår, ganska väldigt lång tid faktiskt. Min pappa kommer från Österrike och min mamma från Västergötland.

Jag älskar mina föräldrar men vi är olika i likheterna skulle man kunna säga.

Min pappa har jättedålig humor och vi brukar driva med varandra, min mamma däremot förstår inte mina skämt, vilket i för sig är jäkligt kul.

Vi har både våra motgångar och uppgångar och dom kommer ju alltid vara mina föräldrar...

Skriver Historiearbete och jag har svårt att formulera mig... Ska äta spenat sen och bli grön....

Vilken intressant fråga. Jag har aldrig varit kär på riktigt liksom. Men de finns ju en del man tyckt om, vissa mer, vissa mindre och alla har lämnat något slags spår av kärlek i mig på ett eller annat sätt. Och ju äldre man blivit desto mer seriöst har det blivit. Usch, jag bara svamlar.. Jag vill inte heller säga för mycket för ibland kan fel personer läsa och därmed får fel personer reda på fel saker. Det jag vet är att de flesta killar jag hittils gillat är mer eller mindre dumma i huvudet, hehehe.

Sen den där speciella och komplicerade relationen jag och X hade, det var nog kärlek fast på en annan nivå. Det går inte att förklara för det det var allting och ingenting. Vi liksom hörde ihop fast ändå inte och när vi bröt upp så försvann en del av mig för den stanna hos henne.

På fredag kommer min fina vän Sandra hit för att spendera natten hos mig, det blir trevlans.

Annars har jag la inget mer att säga...

Oj, ja, jag heter som sagt Isabell, kallas för Issa av de flesta. Är 17 år, fyller 18 i år. Bor i Linköping, går i skolan. Jag är en djup-ytlig person skulle jag vilja säga. Ni får tolka det bäst ni vill, eller inte alls.

Jag hyser en djup kärlek för böcker, musik, min katt, min syster, choklad, fanta och vänner.

Jag har ingen speciell talang men jag är rätt grym på att skriva, ren tur antar jag.

Eh, nu har jag inget mer...